Innan Internet kom, så fanns det andra sätt att få reda på hur riktiga kvinnor skulle bete sig. Det fanns veckotidningar och frågespalter, hela böcker som handlade om relationer och relationsproblem. TV-program som tog upp ämnet ur vetenskaplig synvinkel eller med fokus på jämlikhet. Pratshower. Dessutom fanns kafferaster, homeparties och Öppen Förskola, där det alltid var någon som pratade högst och alla andra bara höll med.

 

Jag visste alltså hur man egentligen skulle vara och göra. För att hålla relationen vid liv, så måste man anstränga sig. Piffa till sig lite för sin man när han kommer hem, och inte möta honom med okammat hår och mjukiskläder. Att vara småbarnsmamma var ingen ursäkt för att tappa stilen. Det fanns ett utbrett förakt för kvinnor, som inte ansträngde sig att se bra ut även under föräldraledighet.

 

Partid måste man ha. Gå ut och äta, gå på bio, ha lite romantik i tillvaron. Inte bara vara mamma utan även kvinna. Javisst, det var så man skulle vara, och om man inte var så, då fick man skylla sig själv om förhållandet sprack eller partnern var otrogen.

 

Jag klarade det ganska bra fram till tredje barnet. Inte för att X verkade uppskatta det, men jag försökte i alla fall. När tredje barnet föddes, så blev det svårt. Tre barn i förskoleålder hemma hela dagarna. Middagen skulle vara klar när X kom hem, så jag lagade mat och jagade barn, ammade och bytte blöjor. Just före middagen var barnen alltid som bråkigast, för då började de vara trötta och hungriga. Var skulle jag hitta 2 minuter för att hinna byta kläder, kamma mig och sminka mig? Lämna tre små barn ensamma med en het spis, fulla grytor och annat roligt, medan jag piffade till mig? Eller ta dem med mig så de fick kladda ner mig och rufsa till mig lika fort som jag fixade mig?

 

Den där partiden blev det också slut med. Jag fick ingen barnvakt till tre småbarn. Så jag misslyckades även med det.