När någon dör chockartat och alldeles för ung, då händer det saker med människorna runt omkring. Jag tror att hjärnan kortsluter på något sätt. Efter vårt förra chockartade dödsfall, så var det många som förändrades:

 

En fick stressmage och något slags ångest. Blev "en orolig själ".

En hade precis utvecklat en psykisk sjukdom och den fullkomligt exploderade. Att se en person gå från rätt normal till helt galen är läskigt - och oförglömligt.

En blev fysiskt sjuk. En sådan där kronisk sjukdom, som behöver en utlösande faktor. Chock och sorg blev den utlösande faktorn.

En blev tvungen att hoppa av sin utbildning. Koncentrationsförmåga och sömn tog så mycket stryk att det inte gick att plugga.

En botades över natten från en fobi. Det var en hemsk fobi som påverkade vardagen, och den bara försvann i samband med dödsfallet. Väldigt konstigt men förstås väldigt bra!

Jag fick ett tillfälligt beroende av att fly från verkligheten via datorn, och jag tappade min förmåga att vara glad. Den förmågan har jag aldrig fått tillbaka.

 

Vi hade alla börjat lära oss leva med våra nya jag och med vår nya verklighet. Nu slog chock och sorg till igen. Den här gången påverkades nya människor men även större delen av min familj.