Det berodde förstås inte bara på babyn, att huset grodde igen, utan det var allt det där andra också. Babyn hade ju storasyskon som skulle tas om hand på olika sätt. Sedan var det sjukbesök hos mitt syskon och så mina föräldrar som åldrats otroligt mycket på kort tid. Vi började en efter en inse att det inte skulle bli bra igen. Mitt syskon skulle kanske inte leva mycket längre till. Mina föräldrar kunde inte acceptera faktum, och de var inte ensamma om det. Mina barn trodde stenhårt att allt skulle gå bra till slut, och de blev arga över minsta antydan från min sida att de måste börja förbereda sig för det värsta.

 

På något sätt jobbade jag också två halvdagar i veckan - med babyn. Hur jag bar mig åt förstår jag inte nu, men jag gjorde det i alla fall och sparade föräldradagar på det sättet.

 

Mitt i alltihop hade jag två tonåringar, som upptäckte hur kul det kan vara med fester och sprit. Det var egentligen ett heltidsjobb att hålla efter dem, men på något sätt gick det också.