Vi hade småbarn, skolbarn, tonåringar. Alla sorter, innan de började flytta hemifrån. Alla skapade tvätt och disk, och alla stökade till på sitt sätt. På helgerna (och i perioder hela veckorna) var X med och stökade till. Jag hade hela ansvaret för barn, mat, disk, tvätt, städning, läxläsning och de flesta av de "enstaka" arbetsuppgifterna som att ringa tandläkaren, gå på utvecklingssamtal eller betala räkningar. Mitt dygn räckte inte till för att hålla hemmet skinande rent eller golven fria från leksaker. Jag prioriterade också bort sådana saker som att bädda sängen på morgonen eller att sortera posten varje dag. I stället för en snygg duk på bordet, så låg det alltid ett par högar med post och reklam där.

 

Vårt hem skulle aldrig ha vunnit några priser för inredning och stil, men jag tyckte det var hemtrevligt. Vi hade ofta gäster som tittade in på kaffe, och jag skämdes inte för röran. Däremot önskade jag i bland att få visa upp ett fint och välstädat hem. Bara för en gångs skull!

 

Nu bäddar jag sängen snyggt varje morgon. Det ligger en duk på köksbordet och ofta står det en blomvas, ett ljus eller kanske en liten godisskål där. Golvet är fritt från allt utom möblerna förstås. Det hänger alltid fräscha rena handdukar i badrummet och toaletten är städad. Disken tar jag hand om samma dag som den dyker upp.

 

Det är ingen som ser hur välordnat mitt hem ser ut. Ingen som ser att det inte är rörigt och stökigt i hela huset. Det kommer aldrig hit någon.