Det större barnbarnet har vetat om att X har existerat. När han sett X på foton, så har han frågat vem det var. Hans mamma har kallat X för "mosters pappa", eftersom lillmoster är den som behållit kontakten. Nu, som 6-åring, så har barnbarnet förstått att X är hans morfar, men ordet betyder liksom ingenting för honom. Han ser inget samband mellan mormor och morfar, utan jag är mormor och den där morfar är en skuggfigur på gamla foton.

 

X har aldrig träffat sitt andra barnbarn, så det är mer förståeligt att han saknar känslor för henne. Men det första barnbarnet, som ändå var nästan 2 år när X flyttade - hur kunde han bara? Hur kan man vända ryggen åt en underbar liten pojke på 1½  år? Vilken sorts människa gör så?