Jag tror det var i familjerätten, som jag fick frågan om hur det hela började. Hur gick det till när vårt äktenskap stupade? Jag var tvungen att tänka efter när det var jag gett upp. Så började jag berätta att det var en höst när allt elände östes över mig på en gång, jag var i farten dygnet runt och var alldeles utarbetad till slut.

 

Längre hann jag inte innan X fnös och avbröt mig. Han tyckte jag överdrev massor. Hur skulle jag någonsin ha kunnat bli utarbetad? Jag som hade det hur bra som helst och knappt gjorde något. För sista gången försökte jag förklara mig. X avbröt mig igen, och nu fick det räcka. Jag lät bli att förklara mig. X fick berätta sin historia i familjerätten medan jag satt tyst. Jag svarade bara på direkta frågor från dem.

 

Det hade kunnat bli så att X pratade omkull dem, men han visste aldrig när det var dags att sluta prata. Jag gav honom chansen att göra bort sig och han tog den. Familjerätten köpte inte hans historia. De köpte inte heller hans argument till varför han inte hade tid att ta hand om sina barn.

 

Ingenting blev uträttat när vi var där, men det kändes ändå som en seger. Jag kunde låta bli att sitta som en skamsen hund och förklara mig, och X lyckades inte övertyga de två personerna i familjerätten om att han var ett helgon och jag en lat parasit.