En helt vanlig 40-årig kvinna, som pratar med en man, känner igen härskarteknik och översitteri. Säg att hon kopierar några papper, slår hål i dem och sätter in dem i en pärm. Mannen säger "Men lilla vän, varför gör du så där? Du fattar väl ändå att du måste göra fler kopior? Och hålen borde vara på andra sidan. Och varför en pärm? Har du inte lärt dig än att du ska använda mappar i stället?". Väldigt nedlåtande och otrevligt, eller hur? En 40-åring reagerar på en sådan kommentar.

 

En 14-åring är van vid att kallas lilla vän av lärare. Van vid att bli rättad och i bland kritiserad av vuxna. Van vid att vika sig för äldre ungdomar. När jag var 14 år, så var X 21 år. Jag antog för det mesta att han visste bättre än jag, så jag vek mig för hans åsikt om hur saker skulle göras.

 

När jag var 16 år, så hade X blivit 23. Då var jag lite känsligare för kritik och att få klappar på huvudet, eller att få höra att jag var för ung för att förstå saker. Å andra sidan var jag övertygad om att X var störtkär i mig. När han sade något nedlåtande, så tog jag det som kärleksfull retsamhet. Dessutom visste han så mycket och hade varit med om så mycket. Han visste nog bättre än jag i det mesta!

 

Vid 18 år flyttade vi i hop. Då kommenterade han precis allt jag gjorde, men jag kunde ju ingenting. Jag kunde inte laga mat, sköta en tvättmaskin, betala räkningar eller just någonting alls. Klart att han måste tala om hur man gjorde! Att jag i bland kände mig dumförklarad var väl ändå mitt problem och ingenting han rådde för - väl?

 

När skulle jag ha kommit till den där punkten, när jag insåg att hans sätt att tala till mig inte var rätt? Någon gång under alla år, så lärde jag mig att avslöja andra som tryckte ned sin omgivning genom olika former av härskarteknik. Ändå såg jag inte att X gjorde det, för det var en helt annan sak. Det var hans personlighet, hans stil och han hade alltid gjort så. Han förstod bara inte att andra kunde bli illa till mods och känna sig sårade eller förolämpade. Jag hade misslyckats med att förklara det för honom. Jag måste försöka igen att hitta orden så han förstod ...