Egentligen har det inte varit ett bra år. Ny chef på jobbet så det tidvis har känts som att jobba på en cirkus. Hon har flyttat runt personal så att alla känner sig ganska otrygga i sina anställningar. Själv har jag fått helt nya arbetsuppgifter och ingen möjlighet till OB. Lägre lön, med andra ord. I kombination med att jag inte längre får underhåll för den yngsta, så har min ekonomi blivit riktigt ansträngd.

 

Vården har tagit tag i sina köer efter Corona, och läkarna har inte haft mycket roligt att säga för min del. Coronaåren har satt sina spår hos de flesta, och bristen på uppföljning av mina sjukdomar har lett till en försämring. Fler undersökningar, fler prover och nya mediciner är vad som gäller.

 

Ett av mina barn var vuxet och utflyttat redan vid skilsmässan. Just det barnet kommer inte vidare utan ältar allt pappan sagt och gjort. Jag vet att det har varit mycket ångest dels pga pappan men också av andra trauman familjen upplevt, och Corona ledde till att det inte blev något av med terapin som var inbokad. Nu misstänker jag självmedicinering med alkohol. Ännu ett orosmoln!

 

Trots motgångarna (och det är fler än jag räknat upp här!), så ser allting ljusare ut. Jag ser ut över världen och kan se det positiva i livet. Det var länge sedan! Det senaste halvåret har jag upplevt sekunder av glädje. Sekunder låter inte mycket, men jag har alltså inte upplevt glädje på nästan 20 år. De där sekunderna är värda guld för mig, och jag har hopp om bättre tider! 🙂