X försöker nästla sig in hos oss igen. Till den yngsta säger han att han kan dö när som helst, så hon måste vara snäll mot honom. Den äldsta fick helt plötsligt både besök och en födelsedagspresent, efter att ha varit utfryst i åratal. Ingen av dem bryr sig särskilt mycket. De är ganska artiga mot honom men tycker mest han är till besvär. Han har flyttat närmare, så vi springer på honom alldeles för ofta, tyvärr.

 

Jag tyckte att jag gått vidare, men i sommar har jag haft en period igen då jag ältat sådant som hände under vårt äktenskap. Det var gamla men väldigt viktiga lögner som jag inte vetat om tidigare, och de väckte upp alla negativa känslor igen. Den där ögoninfektionen som ett av våra barn fick vid födseln och fortfarande har besvär av - den berodde på en könssjukdom som X tydligen dragit på sig. Vid den tidpunkten hade jag "amningshjärna" och var nyförlöst med sömnbrist. Därför ifrågasatte jag aldrig hur vårt barn fått sin ögoninfektion.

Sådana minnen och insikter har plågat mig den senaste tiden, så jag har ett drygt jobb med att acceptera och sluta älta ännu en gång.

 

Med undantag för ett visst grubblande, så är livet ändå inte så dåligt numera. Ett hyfsat jobb, pengar på banken, söta och rara barnbarn och en hälsa som "står stilla" utan att försämras. Det kunde vara betydligt värre, så jag är relativt tillfreds för det mesta.