Paus

Jag måste pausa bloggen lite. Den närmaste tiden hinner jag inte skriva, och med lite tur hinner jag inte ens tänka. Att tänka är aldrig bra för min del, för jag har aldrig några trevliga tankar.
 
Jag återkommer när jag går tillbaka till normala arbetstider.
1 Elisabet :):

skriven

Av det jag läst av din blogg förstår jag att du har varit med om mycket som behöver berättas. När vi sätter ord på det vi har varit med om hjälper vi oss själva att bearbeta det. Många gånger kan det vara en hjälp att göra det tillsammans med någon annan, som också kan bekräfta oss i berättandet. Som kan ge oss en input för att tänka vidare.

Ibland behöver vi pauser av olika slag. Behöver få tänka på annat ett tag. Men att förtränga det vi varit med om blir sällan bra. Det kommer fram på andra sätt i våra kroppar. Allt hör ihop.

Önskar dig allt gott och hoppas att det finna trygga människor omkring dig, som orkar lyssna.

Svar: Tack för omtanken! Jag hade också önskat att det fanns någon som orkade lyssna, men jag har sökt i 3 år. Det finns verkligen ingen. Så i bland pausar jag och gör som jag gjort under flera år; jag förtränger. Det fungerar inte länge, och det fungerar inte bra, men man orkar inte alltid känna hur man mår.För att låta bli att tänka, så jobbar jag. Mycket. Mer än vad kroppen orkar med, med tanke på att jag inte är frisk fysiskt. Men just nu får kroppen jobba och hjärnan vila ett tag.
Narcoffer

2 Elisabet :):

skriven

När jag skriver "orka lyssna", menar jag att kunna lyssna utan att själv prata bort det. Många människor vill så gärna hjälpa och fixa till saker. Men i vissa lägen är det som behövs en närvaro och just lyssnandet i sig. Det är din berättelse som ska berättas och ingen annans i just den stunden. Framförallt ska du inte behöva ta hand om någon annans reaktioner på det du berättar....

Kände att jag ville förtydliga mig.

Kommentera här: